10 månader

Nu har jag gått tio månader med hjärnskakning. TIO LÅNGA MÅNADER!
Ja ni fattar. Det är lång tid, för långt!
Av två smällar i huvudet, när jag bara hade kul på isen!

Ibland tänker jag inte på det alls, för det är borta. Men så kommer det tillbaka, och det försvinner aldrig. Jag minns inte ens hur det var i huvudet innan smällarna? Hur ska jag känna?! Jag vet i alla fall att jag inte ska vakna på morgonen utan att hjärnan riktigt vill starta. Jag vet också att migrän inte hör till vardagen. Att det känns som att hjärnan ska koka direkt jag tränar, stressar eller reser mig för fort, det är inte heller helt hundra.

Tyvärr så har jag börjat bli van. Tragiskt nog. Ingen ska behöva leva med det här. Verkligen ingen. Men jag börjar sakta men säkert ställa in mig på att det lika gärna kan ta tio månader till.

Häromhelgen blev jag däremot jätteledsen över en sak.
Har ju känt lite smått att min matte inte är som den ska. Har haft svårt att räkna det enklaste lilla tal. Men undvikit det och inte låtsas om det så mycket. På seriepremiären förra helgen skulle jag räkna skott där i sekretariatet. 29-62 blev det. Men jag hade jättesvårt att räkna ihop de där fem-staplarna. Det gick bara inte. Och det kan man ju inte säga? Hej jag heter Caroline, är 22 år och kan inte ens 5+5! Då får en ju skämmas ihjäl! Men det gick verkligen inte ihop för mig.

Idag var jag återigen på Klarälvskliniken. Hos Färjestads sjukgymnast. Jag har fortfarande väldigt dålig balans, och det märks så tydligt när jag ska böja mig ner och knyta skorna. Sen fick jag en app i telefonen som jag har för att arbeta upp matten igen! Måste bli sådär bra som jag var innan!

Just nu mår jag riktigt dåligt i huvudet. Efter alla övningar vi kört. Tyvärr är de det enda som får mig att må bra, att må riktigt dåligt först!