Den där vardagen som jag pratade om. Jag jobbar, äter och sover! Sex timmar om dagen spenderas i en bil. Eller bil och bil. Fiat. De gav mig en sprillans ny nu i mellandagarna. Häftigt tyckte jag. Tills jag märkte att de sparat in på utrustningen.
Den viktigaste utrustningen enligt mig, rumpvärmen! Det är väl i det snålaste laget ändå.
Men okej. Den har gått cirka 70 mil nu och ännu inte gått sönder. Rekord på gång? Haha!
Ååh, det kan ju inte vara så roligt med postprat.. Men det är ju det som händer.
När jag kom hem idag, halv fem, så hade Jens lovat att maten skulle vara klar. Min favorit tillochmed, tacos! Bästa killen!
När jag kom innanför dörren möts jag av en helstressad Jens;
-åååh jag var bara tvungen att se klart hockeyn. Det var jättespännande!!
-Jaa, de är lugnt Jens! Men jag hoppas att det var Sverige som spelade eftersom det var så viktigt?!
-Njaaa, det var Ryssland-Schweiz........
Hockeykillar..... Men det var skönt att hinna landa lite innan det var dags att äta ändå :)
Vi hade inga nyårslöften förresten. Vi har satt upp ett gemensamt mål istället. För närvarande känns det omöjligt. Men tillsammans är vi starka, och det vet vi.
Jag vill inte säga vad det är, men ni kan ju alltid hålla tummarna för det ändå! Vi har ett år på oss :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar