Sista kvällen som ung

Det kan tyckas att det bara skiljer en dag. Men en dag blir gärna ett helt år så fort man fyller år. Vad poetisk jag låter, och gammal.

Men jag känner mig gammal. Jag har alltid känt mig gammal. På dagis var jag störst i hela världen när vi fick leka med de stora barnen (Robert bla).
På lekis var jag stor för att jag flyttat från dagis, hade flyttat till en annan del av byn.
Sen kom hela 1-6 och då var jag också stor hela tiden, så länge man inte träffade på de läskiga niorna då förstås. Men sen kom högstadiet och jag kände mig gammal, herregud. Och då var jag bara 14-15 år. Flyttade hemifrån som sextonåring och blev vuxen direkt! Oövervinnelig, men egentligen, så ung! Och så duktig måste jag nog säga! :)

Och studenten, då var jag nitton och kände mig som 40-50 år. Och här sitter jag nu. På den sista kvarten som 22-åring.

Imorgon är jag 23 och äldre än någonsin.
Äldre än någonsin är man väl alltid, men det känns bara så fel. Jag, 23 år?! Nehedu, det tror jag inte på!

Jag hoppas i alla fall att mitt 23 år blir ett bra år. För mitt förra år levde jag i min alldeles egna hjärn-bubbla!

Ajaa, grattis mig själv, på födelsedagen! ;) 23 år är bara en siffra!