Mil efter mil, på jakt efter liv..

Idag började morgonen med att jag skulle gå upp någorlunda tidigt, (tidigt för att vara arbetslös..) Det var tänkt att Robert skulle ringa klockan halv tio och säga att vi skulle åka till Västerås, . Och innan dess skulle jag hunnit äta frukost, duscha, fixat mig och packat cykelsakerna. Han ringde aldrig, vilket gjort att jag njöt extra av den sovmorgonen jag egentligen inte skulle fått! Tänkte att han glömt bort mig, klockan halv elva var det meningen att vi skulle åkt.. 10.08 ringer han och frågar om jag sover, självklart svara jag "Neeeeej!" Så sa han; "Jag är hos dig om en kvart!" SlöCaroline förvandlades till KanonkuleCaroline.. Jösses vad snabb en ka vara, då man minst anar det.. Jag sprang in i duschen, klädde mig, mascarade mig, åt frukost, slängde i cykelsakerna i väskan, gav Datsyuk mat, tappade bort telefon, hittade den,(10.19) flätade håret(superduperkrånglig inbakad fläta..) 10.22 var jag ute. 10.23 kom han och hämtade mig! Måste bara säga; Jag är grymt imponerad av mig själv, världens snabbaste!

Vi hade en heldag i Västerås, först lite Erikslund, sen skulle han på magnetröntgen och röntga axeln då han skrotat den på cykeln.. Sedan körde vi på lite Max, vilket blir ett måste då byborna är i stan ;) Virrade sedan ner i parkeringshuset på nya IKEA, virrade vidare på IKEA, och sen åkte vi hem mot säkerheten igen! Efter detta drog vi ut på cyklarna.. Alla fem.. Jag tycker det är sjukt orättvist att jag cyklat HUNDRA MIL, och Robert kanske har kört tjugo mil? Trots detta, är han miljoner gånger snabbare, modigare, grymmare och helt enkelt bättre än mig! Livet är väl orättvist, det visste jag redan, men så orättvist hade jag ingen aning om?!


Nu ska jag kura ner i sängen med Datsyuk och Jens, och förbereda mig inför provet i Stockholm imorgon! Håll tummarna!

Världens grymmaste Datsyuk!