När vindarna viskar mitt namn..

Vindarna ropar på mig, de vill att jag ska ta min cykel, så att de kan krossa mig.
Krossa mig bit för bit, mil efter mil.
Jag kan inte förstå att det kan blåsa så, timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka..
Nu tycker jag att det ska vara slut på det här eländet. Men jag ska strax borra ner huvudet och streta emot, de ska inte få vinna! Kommer få motvind de första milen, men sen kommer jag ligga och glida i medvinden som blir! YES, försök krossa mig då!


Vore skönt med en lugn kvällstur istället, då vinden brukar lägga sig. Men vad gör man inte för sin mamma som inte vill cykla ensam från jobbet?! ;)



Härlig kvällstur, UTAN vindar..